21.11.09

Au Bon Marché | GeKås




Jag har, likt många andra svenskar, med voyeuristisk skräck-förtjusning tittat på kanal 5 program Ullared. Något så vanligt som "typiska svenskar" blir extrema varelser i bur. Men jag tänker inte kommentera den infekterade svenskheten (och kanske snarare vårt förakt mot den), Björk gör det så mycket bättre.  
Det som slår mig mest och hårdast är relationen kvinnor/män, hur de förhåller sig till varandra och till varuhuset. Självklart flyr männen tubsockor, fryspåsar och taco-bestick med groggen i högsta hugg. Det är kvinnan som bestämmer. Hon fattar besluten, hon sitter i en maktsituation då hennes gubbe (om det nu råkar finnas en sådan) flyr av bara utmattning (är han utmattad eller säger hans undermedvetna att man + shopping = omanligt?). Dock står inte karlarna passiva och begrundar den överkonsumtion som sker, de får lite då och då uttala sig om hur dumt de tycker att allt är och självklart - den obligatoriska sucken när notan ska betalas.

Vad som gör mig oroad och lite ledsen är att samma scenario utspelade sig under mitten och slutet av 1800-talet då de första varuhusen i Europas huvudstäder öppnade (först var Au Bon Marché i Paris 1852). Varuhusen i sig var en revolution ur ett kapitalistiskt synsätt, introduktionstakten av nya varor ökade, mängden varor ökade, priserna sänktes och man reade ut förra säsongens varor - folk konsumerade helt enkelt mer. Men varuhusen var även en kvinnlig revolution (här vet jag att många är oense), vid 1800-talets mitt gick få respektabla kvinnor själva på stan, de höll sig istället hemma när deras män flanerade boulevarderna. Istället var det prostituerade och i viss mån skådespelerskor som då och då fick komma ut. När varuhusen slog upp blev de som en fristad för medelklassens kvinna, här strosade hon i timmar utan manligt sällskap. Hon bestämde själv när hon ville gå hem och hon åtnjöt friheten att, så långt ekonomin tillät, göra fria val vid diskarna. Även om männen inte gärna bevistade ett varuhus var man inte sen att ondgöra sig över shoppingens påstådda effekt på deras fruar och älskarinnor. 

Självklart har mycket skett i jämlikhetens namn på 150 år men tragiskt nog finns det likheter mellan situationen kring Ullared och förra sekelskiftets varuhus. Jag vill inte dra förhastade slutsatser men skulle det vara så att kvinnan 2009 måste konsumera lågpris för att känna sig självständig, fri eller egen är något i Sverige/världen allvarligt fel.  

Inga kommentarer: