12.7.09

LV + MADONNA






Den svenska bloggkåren har inte varit sena med att kritisera den nu omtalade höstkampanjen för Louis Vuittons damlinje med en retuscherad Madonna i frontlinjen. Löjligt, patetiskt och orealistiskt säger man. Men varför reagera så starkt?
Vem är patetisk, undrar jag. Madonna? LVMH? Marc Jacobs? Retuscheraren? Samma hord som avfärdar kampanjen tar lätt till argumentet "mode är fantasi, inget riktigt, bara något fantastiskt som bara är på låtsas, modeller är smala men det är ju ingen som ser ut så i verkligheten" så fort branschen och något av dess yttringar kritiseras. Vad är då de här bilderna om inte ren fantasi? De tar med oss till en värld där Madonna är ung, vacker (nåja) och som klippt och skuren för höstens flörtiga, oskyldiga klänningar. Det är absolut inte verkligt eller verkligheten, en fantasi där tankar om kvinnan uttänkt för kollektionen kommer till liv och presenteras för potentiella kunder (och andra junkies). Att påstå att bilderna skulle vara orealistiska eller patetiska blir genast patetiskt i sig.

Till Acne Papers sommarnummer kom bilagan "Venus in Furs", ett samtal mellan Jonny Johansson, Carine Roitfeld och Thomas Persson. Carine avslutar det hela med att förklara; världen inuti mina bilder är något som bara hör hemma där, som tillåter oss att drömma. Modellerna blir likt skådespelare formbara och inte en återgivning av det verkliga och egentliga livet (självklart influerar livet modet och vice versa).
Det är så vi måste se modets mer glossy sidor (kanske alla), livet är inte en del av dem, i alla fall inte som utgångspunkt. Att tolka exempelvis tavlor på samma vis vore ren idioti, det finns alltid behov av att sätta innehåll i en kontext.

Vi vet att Madonna inte är helt slät om kindknotorna, huden där är inte perfekt mjölkvit. Kanske kan vi bara nöja oss med att betrakta en visuell produkt av Marc Jacobs kreativa visioner för hösten 2009. Att acceptera de här bilderna är inte samma sak som att acceptera ett skruvat åldersideal, Marc Jacobs har ingen skyldighet att ta ställning eller visa verkligheten. Samma sak gäller för andra kulturyttringar: böcker, filmer, skulpturer eller musik, inget säger att verkets budskap måste vara kreatörens.

Jag citerar Oscar Wilde:
"Det finns inga moraliska eller omoraliska böcker. Böcker är bra eller dåligt skrivna. Det är allt."

Inga kommentarer: